av Elsa Christersson
Förslag till kyrkomötesbeslut
Motivering
Svenska kyrkan är alltmer synlig i samhället och finns med som en tydlig och själv
klar aktör i civilsamhällets beredskap och i aktuell debatt. Detta uppmärksammas
ofta positivt. Men samtidigt får kyrkan färre medlemmar.
Det antal för vilket det är självklart och känns nödvändigt och berikande att gå
till mässa klockan 11 på söndagar blir färre. Det är inte ens alltid självklart för
kyrkorådets medlemmar att delta i gudstjänsterna. Därför är det inte där utan ofta i
musiken och diakonin som Svenska kyrkan möter sina medlemmar.
När kyrkoherde och kyrkoråd ska planera verksamheten, gör de som alla andra:
De ser till vilken verksamhet de vill bedriva, vilka resurser de har och vilka personalkategorier som behövs.
Personalkostnaderna är och ska vara den tunga utgiften. Det är när människa
möter människa som kyrkan kan förmedla tro och hopp.
Men de för planeringen ansvariga möter två stora hinder för en effektiv arbetsfördelning. Det första är att stiften beslutar, utifrån förmodligen historiska underlag, hur många prästtjänster som församling ska ha inrättade, oberoende av tillgång på medel och oberoende av behov. Den andra svårigheten gäller diakonens arbetsuppgifter. Trots att både präst och diakon är vigda till sina ämbeten får bara prästen t.ex.begrava. Detta trots att det i många församlingar är just diakonen som varit den som känt den avlidna.
Jag föreslår därför att kyrkostyrelsen får i uppdrag att titta över och föreslå
förändringar som möjliggör för församlingarna att inrätta och besätta tjänster utifrån
verksamhetens behov och att diakonernas möjligheter att utföra tjänster i svenska
kyrkan vidgas.
Lund den 3 juni 2017
Elsa Christersson