Kyrkomötet: Motion 2017:31 Förtroendevalda på nationell nivå och i stiften

av Ylva Wahlström Ödmann

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda en eventuell neddragning av antal ledamöter i kyrkomötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige. Samtidigt som tydliga politiska resurser ska tilldelas nomineringsgrupperna, som är stationerade i kyrkokansliet respektive stiftskanslierna.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att göra en kartläggning av hur många ledamöter i kyrkomötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige som är vigda till kyrklig tjänst och hur detta bör regleras framöver.

Motivering

Vi står inför ett vägval. Antingen förstärker vi kyrkopolitiken, genom att vi obundna
kyrkomötesgrupper får politiska resurser, som kan möjliggöra att vi kyrkopolitiker
som inte är anställda i kyrkan får möjlighet att delta på ett professionellt sätt.
Samtidigt blir det lokalt allt svårare att rekrytera förtroendevalda för kyrkopolitiken.
Som läget är nu föreslår man att mötestiden för kyrkomötet ska minskas ner, så
kyrkomötets ledamöter får mindre uppdrag och kostar mindre. Samtidigt som man
drar ner möjligheten för kyrkopolitiker att påverka kyrkan. Den demokratiska
kyrkan ger ett juridiskt ansvar till oss och därför bör kyrkopolitiken förstärkas,
troligen till färre personer som har mer inflytande i verksamheten. Kyrkopolitiker
vill ha insyn och större möjlighet att påverka kyrkans utveckling, även om vi har den
dubbla ansvarslinjen med biskoparna.
En viktig del är också att säkra att människor som inte är vigda för tjänst i
kyrkan finns bland våra förtroendevalda. Har man bas som kyrkoherde är man
självklar mer insatt och en större tillgång i sitt kyrkopolitiska arbete. Fast flera
infallsvinklar behövs. Lokalt i församlingarna finns ett regelverk kring detta, något
liknande behövs i kyrkomötet och på stiften. Tidigare fanns – och ännu finns – flera
nominerings–grupper där partipolitiska resurser via deras politiska partier används
för kyrkans räkning. Att bygga ut vår egna demokratiska modell är nödvändigt nu,
för att säkra vår demokratiska folkkyrka.
Om vi fick en liten grupp på kanske 5–7 personer som arbetar på kyrkokansliet
som politiska sekreterare för alla vår nomineringsgrupper, vore vi både klokare och
mer realistiska som ledamöter i våra olika uppdrag. Här behöver man troligen utgå
från att den största nomineringsgruppen får en heltidstjänst, andra procentdelar och
samarbete mellan mindre nomineringsgrupper.
Vidare ser vi också att kyrkan på nationell nivå väljer att lägga knapp ekonomisk
del på själva kyrkopolitiken, samtidigt som övriga anställningar ökar. Vidare förväntar
man sig att vi kyrkopolitiker ska organisera hanteringen av valsedlar och se till att
valapparaten ska skötas på ideell bas, samtligt som de nomineringsgrupperna som
ännu är anslutna till våra rikspartier får proffsig hjälp från sina partiers organisation.
Ska vi vara en fri demokratisk kyrka även om 20 eller 30 år, behöver detta säkras
nu. I detta ser vi också barnperspektivet och hållbarheten på sikt för vår unika demokratiska kyrka där det allmänna prästadömet tas på allvar i vår lutherska tradition.

Stockholm den 12 juli 2017

Ylva Wahlström Ödmann (MPSK)